Vi satt på Alice rum, jag insvept I ett dussin tjocka filtar och en kopp te I handen.
“Är du säker på att du mår bra?” frågade Olivia för tjugoelfte gången.´
“Ja, jag fryser lite bara” mumlade jag och svepte filtarna tätare omkring mig.

“Vi är I mitten av årtiondens värsta värmebölja, och du fryser?” frågade Olivia med höjda ögonbryn. “I så fall mår du absolut inte bra!”

“Hon är I chocktillstånd, man fryser ofta då” sa Alice mjukt och Olivia fnös.
“Om hon är I chocktillstånd borde vi väl tvinga henne att äta något också?”

Jag vände långsamt på huvudet och såg på henne med en blandning av förvåning och tusen frågor I ögonen.

“Var har du fått det ifrån?” frågade jag dämpat och hon rodnade lite.
“Öh… en bok” mumlade hon och Alice höjde på ena ögonbrynet.
“En bok? Sen när började du läsa böcker?”
“Vadå då? Får jag inte läsa böcker nu helt plötsligt?”
“Jag tror hon menade att fråga vilken bok det var du läste?” sa jag och Olivia rodnade igen.
“Twilight” mumlade hon och Alice for upp från fåtöljen hon satt I.
“Du skämtar?” utbrast hon och Olivia kröp ihop. “Tänker du också bli en sån där idiot som springer runt och låtsas som om man är kär I den där tönten Edward Cullen?”
“För det första, Edward är ingen tönt, och för det andra, nej det tänkte jag faktiskt inte” sa hon och Alice sjönk åter ner I sittande ställning. “Jag tycker bättre om Jacob” tillade Olivia tyst då och Alice for åter upp.

Men innan hon hann började skälla ut Olivia igen knackade det på dörren och hon skyndade dit.

Efter några minuter kom hon tillbaka med rynkad panna.
“Vi har gäster” sa hon besvärat.
“Och?” frågade Olivia otrevlig.
“Och det är vår nya grannar, ensamstående mamma med en son I vår ålder” tillade hon.
“Och?” upprepade Olivia och Alice suckade.
“Och, vi måste antingen gå ner dit, eller låta sonen komma upp hit. OCH det går inte, eftersom Hanna fortfarande är I chocktillstånd och måste hela tiden vara insvept I filtar!” fräste Alice och även Olivias panna lades I djupa veck.
“Varför kan han inte bara komma upp hit? Jag menar, det kan ju inte vara särskilt svårt att förklara vad som har hänt och varför han inte får berätta för någon vuxen.” mumlade jag och Alice sken upp.

“Det är klart” sa hon och skyndade ut ur rummet.

Strax kom hon tillbaka med ett litet leende på läpparna.
“De hade inte kommit än, hon ska skicka upp killarna sen” sa hon och Olivia stelnade till.
“Jag trodde mamman bara hade EN son?” sa hon misstänksam och Alice nickade fundersamt.
“Ja, men han hade med sig några kompisar också…” mumlade hon.

Vi satt tysta en stund, jag huttrade trots att det verkade som om både Alice och Olivia var alldeles för varma.
”Kan vi inte stänga fönstret?” frågade jag och både Alice och Olivia tittade på mig som om jag var tokig.
”Jag kan... hämta en till filt?” sa Alice lite osäkert.
”Gör det” sa Olivia snabbt. ”Och koka lite mer te också när du ändå är på gång, va?”

Alice nickade och försvann igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en pinsam tystnad. Alla satt och betrakade varandra, förutom jag som stirrade ner i muggen. – Linus såg på Alice, Alice såg på Olivia, Olivia såg på Henrik, Henrik såg på Lukas, Lukas såg på mig, och jag såg ju ner på mitt te. &rdquo...

Ja, som rubriken säger så har jag ändrat mig. Kommer kanske fortsätta skriva på den här bloggen, men om texten forstätter att hacka så byter jag direkt.   PÖSS! ...

Min blogg är typ jättekonstig, så lägger ner den och börjar på nytt på www.skriivaren.bloggplatsen.se eller www.skriivare.blogg.se, vi får se vilken det blir...   PÖSS ...

  När killarna varit där i en halvtimme ringde min mobil. Vi hade då fått reda på alla deras namn. Självklart visste jag redan om Lukas, men de andra två kändes också bekanta, på något underligt sätt. Han med ljust hår hette Linus, och den &nd...

... kommer bli ganska långt, så ni kanske kommer bli tvugna att vänta några dagar... men ska försöka få ner tiden till max en vecka, promise! ...