När killarna varit där i en halvtimme ringde min mobil.

Vi hade då fått reda på alla deras namn. Självklart visste jag redan om Lukas, men de andra två kändes också bekanta, på något underligt sätt.

Han med ljust hår hette Linus, och den – som hade brunblont hår och var väldigt kort – hette Henrik eller något liknande.

I alla fall så drog jag upp mobilen och svarade.

”Hallå?”

”Hej, förlåt för att jag inte svarade, jag... hrm... satt mitt i ett... erm... möte” sa pappa och jag rynkade pannan.

”För det första, jag har inte ringt dig, och för det andra, när har du någonsin haft ett möte?” sa jag frågande.

”Har du inte...? Men det står här att jag missat ett samtal från dig!” sa han förvirrat.

”Jag lovar, jag har inte... Vänta lite”

Jag sänkte mobilen och tittade irriterat på Alice och Olivia.

”Vem?” sa jag bara och Olivia räckte långsamt upp handen.

”Skyldig” sa hon med plågad min. ”Jag trodde inte du ville att din mamma skulle få veta”

Jag log ironiskt och tryckte mobilen mot örat.

”Du ville inte att din mamma skulle få veta vad?” frågade pappa och jag suckade.

”Ingenting, Olivia bara... jag vet faktiskt inte vad hon höll på med, jag menar...”

”Hanna, jag är inte helt korkad, inte än i alla fall. Vad har hänt?”

”Ingenting” muttrade jag.

”Ljug lite mer va?” sa Olivia och jag gav henne en ilsken blick.

”Jag hörde det där!” sa pappa och jag stönade.

Efter att ha kastat en kudde på Olivia berättade jag i alla fall motvilligt för pappa vad som hänt.

Under tiden såg Henrik ut som om han tänkte kräkas och Alice sköt över papperskorgen mot hans håll. Lukas däremot satt med sammanpressade läpp och hårt knutna nävar. Han var arg, och det syntes. Tydligt.

”Vänta lite här nu, jag trodde Andrew var snäll?” sa pappa när jag berättat klart.

”Snäll?!” utbrast jag. ”Snäll?! Var fan har du varit?!”

”Ja, var det inte han som tröstade dig efter att han på discot lämnat dig?”

”Nej, det var Lukas” sa jag och pappa suckade.
”Förlåt, så vem är Andrew?”

”Idioten från discot!” utbrast jag och kunde nästan se framför mig hur han skakade på huvudet.

”Okej, så... först lämnar han dig för att börja strula med en annan tjej, har jag rätt?”
”Pappa, föräldrar säger inte strula” sa jag.

”Nej, din mamma säger inte strula. Men jag hade rätt där va?”

”Jaja” suckade jag.

”Och sedan, slår han ner dig för att du inte vill prata med honom? Är du säker på att han inte är psykisk sjuk?”
”Pappa!” sa jag förebrående.

”Förlåt, jag blir bara så himla arg när någon är dum mot min dotter!” sa han.
”Jag märker det” muttrade jag. ”Men lova att inte säga något till mamma!”

Han skrattade högt.

”Lovar” sa han och jag log svagt.

”Tack”
”Men du, du har inte Lukas nummer va?”

Jag rynkade pannan. Vad fan ville han ha Lukas nummer till?

”Öh... nja, men asså... han är typ... här... eller, ja, något sånt” mumlade jag tyst.

”Får jag prata med honom?” frågade pappa och jag stelnade till.

”Varför?” frågade jag misstänksamt.

”Jag vill bara tacka honom” försäkrade pappa, men jag visste inte ifall jag skulle tro honom.
”Visst” sa jag och kastade telefonen till Lukas.

Han fångade den och såg frågande på mig.
”Han ville prata med dig” sa jag och han nickade.
Långsamt gled jag ner på sängen bredvid Olivia.
”Du verkar inte lika... frusen, längre” sa hon och la en arm om mina axlar.
”Jag tycker fortfarande vi borde stänga fönstret” muttrade jag och hon skrattade lågt.
”Alice, kan du hämta den där himla filten nån gång eller?” frågade hon och Alice nickade.
”Ifall du kokar mer te” sa hon.

”Deal” sa Olivia och hoppade upp.

”Om mamma undrar, så säg att du gör iste, annars kommet hon bli misstänksam” sa hon och tillsammans skyndade de ut ur rummet.
Killen som hette Linus damp ner bredvid mig.
”Dom vet inte om att du o Lukas hånglat va?” frågade han och jag skakade på huvudet, lite obekväm över att han satt så nära.

”Här!” sa Lukas och kastade tillbaka mobilen. Jag hann inte fånga den, och den landade i mitt knä.
”La han på?” frågade jag och tryckte luren mot örat. ”Hallå?”

Ingenting hördes och jag suckade.
”Fan också” mumlade jag.
”Maka på dig” skrattade Lukas och Linus slängde sig åt sidan. Istället satte sig Lukas ner på hans plats, och jag slappnade av. Det var inte direkt någon hemlighet att jag var bekvämare med honom där.
”Saknat mig?” mumlade han tyst mot mitt hår och jag nickade.
”Faktiskt” skrattade jag och han log.
”Bra”
Vi satt tysta ett tag, alla fyra, men tillslut hoppade Henrik upp.

”Oh oh, jag har en fråga!” sa han och räckte upp handen.
Jag tänkte precis säga varsågod, men Lukas hann före.
”Vad handlar den om?” frågade han och Henrik sjönk ner igen.
”Visst, var petig, jag bryr mig inte” muttrade han och jag höjde på ögonbrynen.

Innan jag hann fråga vad det var huttrade jag till och kröp ihop. En ljummen vindpust hade åkt in genom fönstret och gav mig gåshud.
”Fryser du?” frågade Lukas och la armarna om mig. Jag nickade och han kramade mig hårt.

Vi satt tysta ett tag, jag lutad mot Lukas bröst.

Men snart hördes snabba steg utanför dörren och jag flyttade snabbt till andra sidan av sängen, så långt bort från honom som möjligt. Han såg först lite förvånad ut, men när Olivia öppnade dörren nickade han och såg ut genom fönstret.

Olivia såg från mig till Lukas och så tillbaka till mig. Hon såg väldigt misstänksam ut, men tillslut bestämde hon sig i alla fall för att inte bry sig och ryckte på axlarna.

”Här är ditt te” sa hon och räckte mig en rykande kopp.
”Tack” mumlade jag och smuttade lite på den varma drycken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en pinsam tystnad. Alla satt och betrakade varandra, förutom jag som stirrade ner i muggen. – Linus såg på Alice, Alice såg på Olivia, Olivia såg på Henrik, Henrik såg på Lukas, Lukas såg på mig, och jag såg ju ner på mitt te. &rdquo...

Ja, som rubriken säger så har jag ändrat mig. Kommer kanske fortsätta skriva på den här bloggen, men om texten forstätter att hacka så byter jag direkt.   PÖSS! ...

Min blogg är typ jättekonstig, så lägger ner den och börjar på nytt på www.skriivaren.bloggplatsen.se eller www.skriivare.blogg.se, vi får se vilken det blir...   PÖSS ...

... kommer bli ganska långt, så ni kanske kommer bli tvugna att vänta några dagar... men ska försöka få ner tiden till max en vecka, promise! ...

När Alice kom tillbaka hade hon ett stort leende på läpparna. ”Din hjälte är här” mimade hon och jag rynkade pannan i förvirring. Hon ställde tekoppen på bordet och kröp upp bredvid mig. ”Hallå? Filten då?” sa Olivia ...