Problemet var att det inte alls varade för all framtid. När låten var slut kysste han min kind och försvann iväg.
Men de få sekunderna när hans läppar nuddat min hud hade varit de bästa I mitt liv.
Sakta började jag gå tillbaka mot chipsskålarna där nu både Alice och Olivia väntade.
“Hur gick det?” frågade Alice innan jag ens hunnit fram till dem.
“Vaddå hur gick det?” frågade jag och tog en näve chips.
“Ja, med killen! Fick du reda på vad han hette? Kysste han dig? Ska ni gå ut igen?” frågade Olivia som nästan studsade av upphetsning.
“Vilken av frågorna vill du ha svar på först?” frågade jag för att vinna med tid. Vad skulle jag svara? Det var högst otroligt att jag skulle få träffa honom igen, jag hade varken hans nummer eller adress. Bara hans namn, det vackraste namnet I hela världen.
“Vad heter han?” sa Alice innan Olivia hann.
“Andrew, men kallas för Andy” sa jag lite osäkert.
“Kysste han dig?” Den här gången var det Olivia som frågade.
“Halft” svarade jag, fortfarande osäker.
“Hur kunde han kyssa dig halft?” frågade Olivia irriterat.
“Han kysste mig på kinden, det räknas väl som en halva?”
“Kommer ni gå ut igen?” frågade Alice utan att bry sig om Olivias kommentar.
“Igen? När gick vi ut första gången?”
“Du fattar ju vad hon menar!” utbrast Olivia.
“Nej, det tror jag inte.” suckade jag och ställde mig lutad mot vägen.
Båda mina bästa vänner stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok.
“Varför inte? Var han inte trevlig?”
“Jo, han var jättetrevli! Men när låten var slut bara stack han, och jag vet ingenting om honom! Ja, förutom hans namn då”
Alice stod med armarna I kors över bröstet och Olivia plutade med läpparna som om hon försöka komma på ett sätt att fixa ihop mig med Andrew igen.
“Det är så typiskt! När du äntligen hittar en kille som du faktiskt blir intresserad av så måste han springa iväg med någon annan!” sa Alice surt och jag tittade frågande på henne.
“Va?” sa Olivia och följde mitt exempel.
Alice nickade ut mot dansgolvet och jag kände hur hjärta sjönk som en sten I bröstet.
Där, mitt ute på dansgolvet, stod Andrew. Tjejen han dansade med var äldre än mig, och det var självklart att de passade bättre ihop.
Hon hade kolsvart, lite lockigt hår som gick I vågor ner till brösten och det fanns inga tvivel om att hon var snyggare än mig. Alla var snyggare än mig, så det var väl ingen överraskning.
Hennes smala händer strök hans nacka medan de dansade, tätt ihopslingrade.
“Jag går hem” mumlade jag och vände mig mot utgången.
“Nej, Hanna, bara för att någon idiot till kille dansar med en annan tjej behöver du inte gå hem!” sa Olivia bestämt och tog tag I min arm
“Du fattar inte, hur mycket du än vill, så kommer du aldrig att förstå! DU kan få Vilken kille som helst, idiot eller inte. JAG måste kämpa bara för att få upp intresset för en kille, och för det mesta ser han mig inte ens! Och nu, när han faktiskt gör det…” Jag kände hur Tårarna fyllde mina ögon. “När han faktiskt ser mig så kan jag bara inte stå ut med att han bara leker med mig!”
Olivia släppte mig och jag vände mig snabbt om och började bana min väg mot utgången.

En längre kille - eller rättare sagt ung man - stod framför oss. Han var något äldre än vi, med ruffsigt sandbrunt hår. Luggen var lite för lång och hängde ner I hans vackra ögon.
“Hej” mumlade jag och undvek hans blick.
“Dansa?” sa han frågande och räckte fram handen.
Jag kastade en osäkert frågande blick på Alice som nickade diskret men ivrigt.
Försiktigt tog jag hans hand och han drog med mig ut på dansgolvet.
Där la han armarna om min midjan och drog mig intill sig.
“Öh… jag kan inte dansa” sa jag och han skrattade mjukt.
“Det är inte så svårt, jag för” sa han och log.
“O… kej?” Jag svalde hårt.
“Lägg bara armarna kring min hals och följ mina rörelser”
Jag gjorde som han sa och han började sakta röra sig in mot mitten av dansgolvet.
Överallt omkring oss dansande alla andra. En tryckarlåt spelades och killen drog mig tätt intill sig.
“Vad heter du?” mumlade han I mitt öra.
“Hanna” mumlade jag tillbaka.
“Andrew” viskade han och jag fick lust att rysa. “Men du kan kalla mig Andy”
Andys varma anderäkt slog mot mitt öra och hans starka armar var som en beskyddande borg kring min kropp.
Med ens visste jag att det var där jag ville vara. För alltid skyddad av Andys murar.

Den här berättelsen hette från början En Helt Annan Person men efter att jag kommit in en bit i berättelsen tyckte jag Två öde, två själsfränder, för mycket för en person passade bättre.

Kommentera gärna och säg vad jag kan förbättra.

***

Musiken dunkade I mina öron, de olikfärgade lamporna skar I mina ögon och det snurrade I huvudet. Jag förstod inte ens varför jag gått hit.
Olivia hade sagt att det skulle bli kul. Alice hade varit mindre tveksamt, men eftersom hon älskade fester och allt därtill följde hon med. Så egentligen hade jag väl inte haft så mycket val. Båda mina bästa vänner skulle gå, varför inte jag?
Jag kunde ha kommit på någon nödlögn, som att jag hade mycket läxor, eller att jag behövde ta hand om hunden, precis som jag alltid gjorde när jag inte ville vara med kompisar eller slippa undan någon annan aktivitet mina bekanta frågade med mig på. Men av någon märklig anledning ville jag inte missa det här. Det skulle vara allt mina klasskamrater pratade om på måndag, kanske ville jag kunna vara med I samtalet och inte bara stå Bredvid som en fåne och säga att jag inte gått på det stora discot. Eller så var det för att det var min systers klass som höll I hela tillställningen. Kanske ville jag bara gå, utan någon riktigt anledning. Vara som alla andra, umgås med mina vänner och inte sitta instängd på mitt rum framför datorn tjugofyra timmar om dygnet.
Alla från årskurs 7-9 var här. Det hade satts upp stora plansher på varenda skola I hela staden för att det skulle komma så mycket folk som möjligt. Den gigantiska salen där discot hölls var redan smock full och det hade nyss börjat.
Olivia hade varit ute och dansat flera gånger, Alice några fåtal då någon kille fått släpa ut henne. Jag var den enda som inte stått på dansgolvet än.
“Kom igen Hanna! Det är jätteroligt!” tjatade Olivia. Alice stod Bredvid utan att säga något. Hon såg lite tveksamt ut, men hennes ögon lyste av upphetsning.
Alice var av den  blyga sorten, sa inte mycket, ingenting som hon inte tänkt igenom noggrant innan.
Återigen var Olivia ute på dansgolvet och jag och Alice stod vid chipsskålarna och stirrade ut över de dansande människorna.
Olivia hade alltid varit den populära av oss. Hon hade långt, blondt hår som gick I lätta vågar ner för hennes rygg och hela vägen ner till midjan. Stora, tjocka, mörka ögonfransar ramade in hennes safirblå ögon.
Jag var ingenting likt henne. Istället hade jag brunt lockigt hår som slutade vid bröstet, mina ögon var I en tråkig smutsbrun fräg och för stora för att passa mitt ansikte.
“Hej” sa en mörk röst Bredvid mig och jag hoppade till.
Både jag och Alice vände automatiskt huvudet åt höger. Ett par stora svarta ögon borrade sig in I mina och för ett ögonblick var det allt jag såg. Sedan blinkade jag till och bröt ögonkontakten.

***

Jag vet att alla I stavas stora, men det blir så automatiskt i det programet som jag skriver i och jag orkar inte ändra på det, så var snälla och klga inte på det.

Hej och välkommen till min blogg!

Jag är en tjej på 12 år, som älskar att skriva berättelser (längre noveller, kortare romaner... har ingen aning om vad jag ska kalla det) och på den här bloggen kommer jag skriva ner några av dom.

Kommentera gärna vad ni tycker, och säg ifall det är något jag kan förbättra, men kom ihåg att jag fortfarande lär mig!

Puss och kram!