En längre kille - eller rättare sagt ung man - stod framför oss. Han var något äldre än vi, med ruffsigt sandbrunt hår. Luggen var lite för lång och hängde ner I hans vackra ögon.
“Hej” mumlade jag och undvek hans blick.
“Dansa?” sa han frågande och räckte fram handen.
Jag kastade en osäkert frågande blick på Alice som nickade diskret men ivrigt.
Försiktigt tog jag hans hand och han drog med mig ut på dansgolvet.
Där la han armarna om min midjan och drog mig intill sig.
“Öh… jag kan inte dansa” sa jag och han skrattade mjukt.
“Det är inte så svårt, jag för” sa han och log.
“O… kej?” Jag svalde hårt.
“Lägg bara armarna kring min hals och följ mina rörelser”
Jag gjorde som han sa och han började sakta röra sig in mot mitten av dansgolvet.
Överallt omkring oss dansande alla andra. En tryckarlåt spelades och killen drog mig tätt intill sig.
“Vad heter du?” mumlade han I mitt öra.
“Hanna” mumlade jag tillbaka.
“Andrew” viskade han och jag fick lust att rysa. “Men du kan kalla mig Andy”
Andys varma anderäkt slog mot mitt öra och hans starka armar var som en beskyddande borg kring min kropp.
Med ens visste jag att det var där jag ville vara. För alltid skyddad av Andys murar.