Problemet var att det inte alls varade för all framtid. När låten var slut kysste han min kind och försvann iväg.
Men de få sekunderna när hans läppar nuddat min hud hade varit de bästa I mitt liv.
Sakta började jag gå tillbaka mot chipsskålarna där nu både Alice och Olivia väntade.
“Hur gick det?” frågade Alice innan jag ens hunnit fram till dem.
“Vaddå hur gick det?” frågade jag och tog en näve chips.
“Ja, med killen! Fick du reda på vad han hette? Kysste han dig? Ska ni gå ut igen?” frågade Olivia som nästan studsade av upphetsning.
“Vilken av frågorna vill du ha svar på först?” frågade jag för att vinna med tid. Vad skulle jag svara? Det var högst otroligt att jag skulle få träffa honom igen, jag hade varken hans nummer eller adress. Bara hans namn, det vackraste namnet I hela världen.
“Vad heter han?” sa Alice innan Olivia hann.
“Andrew, men kallas för Andy” sa jag lite osäkert.
“Kysste han dig?” Den här gången var det Olivia som frågade.
“Halft” svarade jag, fortfarande osäker.
“Hur kunde han kyssa dig halft?” frågade Olivia irriterat.
“Han kysste mig på kinden, det räknas väl som en halva?”
“Kommer ni gå ut igen?” frågade Alice utan att bry sig om Olivias kommentar.
“Igen? När gick vi ut första gången?”
“Du fattar ju vad hon menar!” utbrast Olivia.
“Nej, det tror jag inte.” suckade jag och ställde mig lutad mot vägen.
Båda mina bästa vänner stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok.
“Varför inte? Var han inte trevlig?”
“Jo, han var jättetrevli! Men när låten var slut bara stack han, och jag vet ingenting om honom! Ja, förutom hans namn då”
Alice stod med armarna I kors över bröstet och Olivia plutade med läpparna som om hon försöka komma på ett sätt att fixa ihop mig med Andrew igen.
“Det är så typiskt! När du äntligen hittar en kille som du faktiskt blir intresserad av så måste han springa iväg med någon annan!” sa Alice surt och jag tittade frågande på henne.
“Va?” sa Olivia och följde mitt exempel.
Alice nickade ut mot dansgolvet och jag kände hur hjärta sjönk som en sten I bröstet.
Där, mitt ute på dansgolvet, stod Andrew. Tjejen han dansade med var äldre än mig, och det var självklart att de passade bättre ihop.
Hon hade kolsvart, lite lockigt hår som gick I vågor ner till brösten och det fanns inga tvivel om att hon var snyggare än mig. Alla var snyggare än mig, så det var väl ingen överraskning.
Hennes smala händer strök hans nacka medan de dansade, tätt ihopslingrade.
“Jag går hem” mumlade jag och vände mig mot utgången.
“Nej, Hanna, bara för att någon idiot till kille dansar med en annan tjej behöver du inte gå hem!” sa Olivia bestämt och tog tag I min arm
“Du fattar inte, hur mycket du än vill, så kommer du aldrig att förstå! DU kan få Vilken kille som helst, idiot eller inte. JAG måste kämpa bara för att få upp intresset för en kille, och för det mesta ser han mig inte ens! Och nu, när han faktiskt gör det…” Jag kände hur Tårarna fyllde mina ögon. “När han faktiskt ser mig så kan jag bara inte stå ut med att han bara leker med mig!”
Olivia släppte mig och jag vände mig snabbt om och började bana min väg mot utgången.