Lukas strök mig lugnande över håret, vaggade mig sakta från sida till sida.
Jag lät Tårarna rinna, lät Lukas trösta mig. Ingenting annat spelade någon roll, endast Lukas armar, mitt bultade hjärta och hans mjuka röst I mitt öra.
“Det är okej” mumlade han och drog mig närmare intill sig. “Det är inte så farligt som det känns, det kommer gå över”
Jag ville tro honom, men kunde inte. Han visste inte hur det kändes, visste inte hur det var att få hela sin värld splittrad på bara några sekunder.
Det var egentligen fånigt av mig att börja grina. Vi hade dansat en dans, inget mer. Jag visste inte ens var han bodde.
“Du är ganska söt, vet du det?” sa Lukas och jag ryckte till.
“Nej” mumlade jag och skakade på huvudet. “Nej, det är jag inte”
Han skrattade mjukt och strök bort ännu en tår från min kind.
“Är du säker? För, jag menar, om du tittade dig I en spegeln någon gång kanske du skulle tycka annorlunda?” sa han och jag daskade till honom över armen. Inte alls hårt, bara lite lätt för att få honom sluta retas med mig.
Lukas fångade min blick och strök försiktigt tillbaka en hårlock bakom örat. Jag stirrade in I hans gröna ögon, kunde inte titta bort från hans makalösa skönhet.
Så lutade han sig fram och kysste mig mjukt. Jag kunde inte annat än att besvara kyssen. 

***

Älskar verkligen Lukas :D Därför är detta ännu en av mina favoritdelar ^^ Del 6 och 7 också...

Vem gillar ni bäst hittills? Lukas eller Andrew?