Olivia och Alice skrattade och pratade på som vanligt, men jag kunde inte sluta tänka på Lukas och… och Andrew. Kunde inte låta bli att jämföra de med varandra.
Lukas var så söt och snäll och omtänksam. Allt det där jag någonsin önskar mig hos en kille. Men Andrew var så… obeskrivligt underbar. Först och främst var han snygg, och… på något sätt mjuk. Men jag kunde inte lite på honom. Aldrig mer skulle jag kunna vara med honom utan att vara rädd för att han samtidigt var med någon annan, bakom min rygg. Lukas kunde jag lita på, I alla fall vad jag visste.
Plötsligt halkade jag till. Jag lyckades återfå balansen I precis sista sekund och såg mig irriterat om för en anledning till att jag snubblat.
Mitt ena skosnöre hade gått upp och jag satte mig ner på huk för att knyta det. Olivia och Alice fortsatte gå och hade snart kommit långt framför mig.

Jag ställde mig upp igen och skyndade mig för att komma ifatt dem.
Men så sprang jag in I något och backade ett steg.
De nattsvarta ögonen jag stirrade upp I var obehagligt bekanta, och det vände sig I magen på mig. För en kort sekund trodde jag att jag skulle kräkas, innan jag tog ett steg åt sidan för att skyndade mig förbi.
Innan jag hann stoppade han mig och tog ett fast tag om min handled.

“Hanna” mumlade han och jag stelnade till.
“Inte nu, snälla inte nu!” tänkte jag tyst för mig själv. Jag ville inte börja gråta, jag ville inte visa mig svag, speciellt inte inför honom. Aldrig inför honom.
“Släpp mig” viskade jag tyst men hans grepp om mig verkade bara bli hårdare och hårdare. Tillslut flämtade jag till och försökte dra undan handen. Det gjorde ont, jag kunde inte ens vrida på handen.

“Snälla” viskade jag och gråten hördes I min röst.
“Du kommer bara springa iväg igen” mumlade Andrew och jag började andas snabbare. Han skulle bryta handen av mig ifall han höll något hårdare.
“Släpp” snyftade jag. “Snälla släpp mig!”
Min röst hade ingen volym, det var omöjligt att någon annan än Andrew hörde mig.
Ändå var det någon som gjorde det.
“Släpp henne” morrade en röst hotfullt bakom mig.